Hej! Jag vet att jag lovade er ett inlägg i lördags och att det nu har gått både en och två dagar sen dess. Jag har både vart väldigt upptagen och lat, mest lat...
Fredagen blev riktigt bra. Vi började kvällen med att ha gäster. Första veckan i Australien bodde Jules hos en familj han kände tack vare att deras dotter varit på ett skolutbyte i Lyon hos hans familj. Skit samma, de var här på middag och Jules styrde käk. Det surrades om mångkultur, framtidshopp, bilindustri, skolsystem, footie, bärs och matvanor.
När gästerna gått och matsalen tystnat slog det oss att vi i vanlig ordning var försenade till våra åtaganden och i hasten var vi nära att ta bussen åt fel håll. Busshållplatserna i den här stan har inga namn utan nummer i stigande ordning från centrum och i vanliga fall när man med svensk brytning och tindrande ögon snällt ber chauffören att säga till när man är vid en viss hållplats brukar de hojta till i samma sekund som man passerar sin slutdestination i 70 knyck och med svansen mellan benen tvingas man gå av en hållplats senare än vad som var tänkt. Den här gången lyckades vi mot alla odds komma av på rätt ställe och kvällen fortsatte precis lika bra som den börjat, lite skitsnack och lögner på rutin i taxin på väg hem vid 3 snåret. I sammanhanget utbytesstudenter är jag relativt gammal och relativt europeisk. Motsatsen till mig, unga amerikaner, har en förkärlek för dryckeslekar och tävlingar av alla dess slag och detta leder till att en i planerna lugn kväll på grund av ett komplicerat regelverk i beerpong blir relativt blöt. Det var alltså detta som skedde i fredags.
Lördagen var lugnare, mycket lugnare. Pat och Fizz (våra grannar) kom och knackade på oss vid 17 tiden för att släpa med oss till puben och kolla på rugby. Fizz är från Nya Zeeland och Pat är australiensare. Matchen i lördags var den första av tre mellan All blacks och wallabies, alltså Nya Zeeland och Australien. Tänk er finnkampen fast rugby, och betydligt mer prestige. Betydligt mer.
I går, söndags, köpte jag en cykel!! Jag ska försöka länka och se om jag lyckas, vänta! Annonsen var rätt så borttagen tyvärr.
Cykeln ägdes tidigare av en man vid namn Gary. För att komma hem till Gary var jag tvungen att ta pendeltåget norrut till Kilburn... Frågar du någon som kommer från Adelaide om förorterna norr om stan kommer du få höra att de är dodgy. Kilburn var väldigt dodgy och på var och varannan garageuppfart stod det ett bilvrak med ett gapande tomrum under huven. Gary däremot bodde i ett litet avskilt radhusområde fint och prydligt inmurat bakom tre meter höga stenväggar. I ytterdörren möttes jag av Gary, en familjefar i fyrtioårsåldern som såg ut precis som vilken småbarnsfarsa som helst med ett enda undantag. Hoodien som cykelförsäljaren hade på sig pryddes av en text som löd "I grow my own" och nedanför texten hade det broderats ett stort grönt marijuanablad. Som den skickliga förhandlare jag är la jag alla moraliska aspekter åt sidan, prutade ner priset på cykeln med 10 dollar och jonnade hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar